Strömhult Valborg 30/4-08
Nu tänkte jag börja skriva om mitt arbete på Strömhult, lite om Strömhult som anläggning och delge er den fakta som kan va intressant att veta om hur fisket och lite runt omkring rör sig där.
Jag halkade som sagt in på ett litet bananskal här på Strömhult när jag gick på SportfiskeAkademin och hade min första LIA-period. Gjorde 3 veckors LIA här under hösten 2006, och jag antar att Robert va nöjd med mig.
För jag har varit här och hjälpt han lite till och från sen dess.
Det kommer säkert att vara så att någon av er som läser den här bloggen kanske till och med har varit på Strömhult och även träffat mig. Tveka inte att slänga in en kommentar och hälsa för all del.
Men som sagt, lite fakta om Strömhult i sig.
Strömhult ligger precis på gränsen mellan Halland och Småland, ca 7 mil från halmstad.
Robert Karlsson som har drivit Strömhult sedan många år tillbaka har skapat en unik Put&Take-anläggning där han odlar all fisk från att den kramas tills att den släpps ut som fångstbar fisk.
På så vis kan han själv bestämma vilken kvalité och storlek han vill ha på sin fisk.
Och det är arten Oncorhynchus mykiss, eller regnbåge som den heter på ren svenska.
Anläggningen består av en grävd strömsträcka på ca 800-900 meter och en större damm med ett inlopp från Strömhultsån. Som innehåller fin vild öring, som även kan förekomma i den grävda strömsträckan. Varje år tas det öring på över 3 kg. Medelvikten på regnbågen ligger lite över 3 kg. Men vacker fisk från 5-8 kg är inte ovanligt.
Det finns ett enklare boende i form av 3 stugor, med bäddar för upp till 14 personer, men det lämpar sig att vara ca 10-12 personer. Också på grund av att fisket blir lite trevligare när man slipper trängas för mycket.
För mer fakta så kan ni gå in på www.stromhult.com, som tyvärr inte är uppdaterad på ett tag, men innehåller mycket intressant fakta.
Jag själv kommer att anordna hela paketguidningar på Strömhult från och med detta året, som kommer innehålla allt från mindre kastkurser, mat och lättare guidning för tex mindre grupper och företag. Kommer dock att skriva mer om detta i ett annat inlägg.
Men nu kommer jag till det som ni alla säkert väntat på.
Eller?
Jag kommer under tiden jag är här och arbetar ge er information om allt ni vill veta, så har ni några frågor så kommentera gärna och skriv ner er mailadress så ska ja antingen svara här på sidan eller skicka ett mail till er.
Väder:
Halvmulet med inslag av både regn och sol till och från, ca 15 grader.
Vattentemperatur:
Ca 13,5 grader.
Fångst till idag:
20 fiskar
Medelvikt:
3,3 kg
Största:
5,6 kg
Övrigt:
Kläcker mycket fjädermygg, även en hel del bäcksländor. Till och med sett arten Plecoptera Perlidae, jättebäckslända.
Ett fåtal dagsländor, av arten Baetis Rhodani.
Sådär ja, det va lite info om dagens Strömhult, och jag får önska alla en trevlig Valborg.
//Jon
Jag halkade som sagt in på ett litet bananskal här på Strömhult när jag gick på SportfiskeAkademin och hade min första LIA-period. Gjorde 3 veckors LIA här under hösten 2006, och jag antar att Robert va nöjd med mig.
För jag har varit här och hjälpt han lite till och från sen dess.
Det kommer säkert att vara så att någon av er som läser den här bloggen kanske till och med har varit på Strömhult och även träffat mig. Tveka inte att slänga in en kommentar och hälsa för all del.
Men som sagt, lite fakta om Strömhult i sig.
Strömhult ligger precis på gränsen mellan Halland och Småland, ca 7 mil från halmstad.
Robert Karlsson som har drivit Strömhult sedan många år tillbaka har skapat en unik Put&Take-anläggning där han odlar all fisk från att den kramas tills att den släpps ut som fångstbar fisk.
På så vis kan han själv bestämma vilken kvalité och storlek han vill ha på sin fisk.
Och det är arten Oncorhynchus mykiss, eller regnbåge som den heter på ren svenska.
Anläggningen består av en grävd strömsträcka på ca 800-900 meter och en större damm med ett inlopp från Strömhultsån. Som innehåller fin vild öring, som även kan förekomma i den grävda strömsträckan. Varje år tas det öring på över 3 kg. Medelvikten på regnbågen ligger lite över 3 kg. Men vacker fisk från 5-8 kg är inte ovanligt.
Det finns ett enklare boende i form av 3 stugor, med bäddar för upp till 14 personer, men det lämpar sig att vara ca 10-12 personer. Också på grund av att fisket blir lite trevligare när man slipper trängas för mycket.
För mer fakta så kan ni gå in på www.stromhult.com, som tyvärr inte är uppdaterad på ett tag, men innehåller mycket intressant fakta.
Jag själv kommer att anordna hela paketguidningar på Strömhult från och med detta året, som kommer innehålla allt från mindre kastkurser, mat och lättare guidning för tex mindre grupper och företag. Kommer dock att skriva mer om detta i ett annat inlägg.
Men nu kommer jag till det som ni alla säkert väntat på.
Eller?
Jag kommer under tiden jag är här och arbetar ge er information om allt ni vill veta, så har ni några frågor så kommentera gärna och skriv ner er mailadress så ska ja antingen svara här på sidan eller skicka ett mail till er.
Väder:
Halvmulet med inslag av både regn och sol till och från, ca 15 grader.
Vattentemperatur:
Ca 13,5 grader.
Fångst till idag:
20 fiskar
Medelvikt:
3,3 kg
Största:
5,6 kg
Övrigt:
Kläcker mycket fjädermygg, även en hel del bäcksländor. Till och med sett arten Plecoptera Perlidae, jättebäckslända.
Ett fåtal dagsländor, av arten Baetis Rhodani.
Sådär ja, det va lite info om dagens Strömhult, och jag får önska alla en trevlig Valborg.
//Jon
salta fiskar
Var tvungen att göra några äreenden inne i halmstad city denna veckans måndag.
Och jag är relativt störd.
Jag hade läst redan dagen innan att det skulle blåsa upp mot 10 sekundmeter längs kusten, men ändå packar jag med mig till och med 5:an med flyten, för att KANSKE går fisken i ytan.
Ja, det är havsöring som jag ska jaga!
När kustfisket efter havöring drog igång här på västkusten den 1 april så fick man höra varje dag efter det att det har aldrig varit så mycket fisk här ute. I fin storlek också.
Min egna premiär var inte förrän ett par dagar efter startskottet, och jo, dom har rätt. Iofs, nu ska ja inte ljuga.
För min premiär så kände jag bara en fisk på 5 timmar, medans några andra på hundrameterssträckan tog ett par stycken. Lite avundsjuka kom det allt hängandes över mig som ett lokalt regnmoln. Men jag stod med ett leende mot dom andra när den fisken jag krokade och tappade va större än deras.
Det är ju lätt att säga tycker ni när man tappar fisk.
Men jag lovar, den var verkligen det.
Jag misströstar aldrig direkt när jag tappar fisk, inte så här tidigt på året iaf.
Då är minsta lilla hugg riktigt kul.
Dagen efter så blev det ändring på statistiken rejält. Jag har aldrig varit direkt flitig längs kusten efter havsöring. Däremot har jag enligt eget tycke haft riktigt skönt flyt med fisket varje gång ja varit ute.
Aldrig varit utan fisk på kroken, även om jag dock har tappat dom..
Och nu skulle jag verkligen få bevisa min proffsionella guidekunskaper när jag dagen efter skulle guida en kille som jag träffade ett par dagar tidigare inne på Wittlock.
Förena nytta med nöje är ett bra ordspråk som passar otroligt bra in här.
Har ALDRIG varit med om så mycket fisk på ett och samma ställe!
Det va som om man har kommit till en kläckning i Rena i norge, lr en put&take-damm nånstans där fisken hade fått fnatt. Var 3:e sekund var det fisk uppe och visade sig i ytan.
Jag tog fisk på fisk, och mellan varje fisk hade jag nog dubbelt så många hugg.
Det var en ren frenesi den dagen!
Efter 6 fiskar frågade Fredrik som killen heter, -Varför får jag ingen fiiiiii!!
Där satt den sa ja, medan hans spö stod i en fin båge.
Jag behöver väl knappast säga att den va den största fisken den dagen.
Men nu gjorde jag som jag alltid gör, spårar bort från den första ämnet, även om det handlar om samma poäng i det stora hela.
Jag begav mig iaf ut till havet en stund på kvällen.
Satte mig ner, tittade ut på det otroligt stilla havet. Nej, det var det verkligen inte.
-Det är ofiskbart säger Elias, min följeslagare och fotograf.
-Till och med måsen ser ut som en fyllekaja i den här blåsten.
Vi sätter oss och brer några frallor, smetar på lite renköttsost eller vad den nu kallas den där mjukosten med smak av renkött. En skiva Proscioutto ligger vackert mellan dom där brödbitarna.
Inget smakar bättre tänker vi säkert båda när vi sitter där och kliar oss i våra huvuden.
Finns bara en sak att göra.
Ny plats.
Klockan går säger jag medans vi sätter oss i bilen.
Och tack vare min enormt duktiga lokalförmåga denna dagen så kommer vi inte fram mkt snabbare än vad vi hade gjort om vi hade tagit bussen tror jag.
Väl framme så sneglar ja direkt ner mot havet.
Nämen, här ser det ju nästan vindstilla ut jämfört med den förra platsen.
Det är hemskt vad det kan gå snabbt när man vill frossa!
-Här tog jag 4 st på en halvtimme sist jag va här, säger ja för att fresta Elias lite.
Han tog ju inte mod till sig att ens försöka ta med sig spinnspöet.
Tur det.
Dom är alla mina.
Tack vare den sköna vinden denna kvällen lägger jag med lätthet ut hela linan.
Även om ja gillar fisket så nära land som möjligt.
Havsöringen går nära nu.
Men längden skadar inte självförtroendet en dag som denna.
För om man inte får nån fisk, så kastade man iallafall väldigt långt.
Tar inte så lång tid innan det rycker till i linan.
Miss.
Snabbt nytt kast.
Hugg igen.
Men även miss igen.
Drar upp flugan.
Självklart så har tafsen lagt sig runt flugan och konstruerat en reversed/unfishable-fly.
Retligt.
Men vad ska man räkna med när förutsättningarna är som dom är. Efter ett par kast missar jag ett till hugg, dock ingen backande fluga.
Elias smyger fram på klippan för att skjuta några bilder, och en fisk visar sig i ytan.
-Bocka dej, fisk!!! Skriker ja nästan, och han skyggar direkt bakåt.
Men den fisken va nog långt borta, för inte ett enda nyp får flugan.
Jag småler lite och tänker för mig själv när vi går mot bilen.
-Hehe, där bevisade jag iaf för dom små liven att dom inte får va ifred ens när det blåser storm...
Slänger upp några pics.
Klicka på dom så blir dom större.
En enkel ekvation alltså.
Och jag är relativt störd.
Jag hade läst redan dagen innan att det skulle blåsa upp mot 10 sekundmeter längs kusten, men ändå packar jag med mig till och med 5:an med flyten, för att KANSKE går fisken i ytan.
Ja, det är havsöring som jag ska jaga!
När kustfisket efter havöring drog igång här på västkusten den 1 april så fick man höra varje dag efter det att det har aldrig varit så mycket fisk här ute. I fin storlek också.
Min egna premiär var inte förrän ett par dagar efter startskottet, och jo, dom har rätt. Iofs, nu ska ja inte ljuga.
För min premiär så kände jag bara en fisk på 5 timmar, medans några andra på hundrameterssträckan tog ett par stycken. Lite avundsjuka kom det allt hängandes över mig som ett lokalt regnmoln. Men jag stod med ett leende mot dom andra när den fisken jag krokade och tappade va större än deras.
Det är ju lätt att säga tycker ni när man tappar fisk.
Men jag lovar, den var verkligen det.
Jag misströstar aldrig direkt när jag tappar fisk, inte så här tidigt på året iaf.
Då är minsta lilla hugg riktigt kul.
Dagen efter så blev det ändring på statistiken rejält. Jag har aldrig varit direkt flitig längs kusten efter havsöring. Däremot har jag enligt eget tycke haft riktigt skönt flyt med fisket varje gång ja varit ute.
Aldrig varit utan fisk på kroken, även om jag dock har tappat dom..
Och nu skulle jag verkligen få bevisa min proffsionella guidekunskaper när jag dagen efter skulle guida en kille som jag träffade ett par dagar tidigare inne på Wittlock.
Förena nytta med nöje är ett bra ordspråk som passar otroligt bra in här.
Har ALDRIG varit med om så mycket fisk på ett och samma ställe!
Det va som om man har kommit till en kläckning i Rena i norge, lr en put&take-damm nånstans där fisken hade fått fnatt. Var 3:e sekund var det fisk uppe och visade sig i ytan.
Jag tog fisk på fisk, och mellan varje fisk hade jag nog dubbelt så många hugg.
Det var en ren frenesi den dagen!
Efter 6 fiskar frågade Fredrik som killen heter, -Varför får jag ingen fiiiiii!!
Där satt den sa ja, medan hans spö stod i en fin båge.
Jag behöver väl knappast säga att den va den största fisken den dagen.
Men nu gjorde jag som jag alltid gör, spårar bort från den första ämnet, även om det handlar om samma poäng i det stora hela.
Jag begav mig iaf ut till havet en stund på kvällen.
Satte mig ner, tittade ut på det otroligt stilla havet. Nej, det var det verkligen inte.
-Det är ofiskbart säger Elias, min följeslagare och fotograf.
-Till och med måsen ser ut som en fyllekaja i den här blåsten.
Vi sätter oss och brer några frallor, smetar på lite renköttsost eller vad den nu kallas den där mjukosten med smak av renkött. En skiva Proscioutto ligger vackert mellan dom där brödbitarna.
Inget smakar bättre tänker vi säkert båda när vi sitter där och kliar oss i våra huvuden.
Finns bara en sak att göra.
Ny plats.
Klockan går säger jag medans vi sätter oss i bilen.
Och tack vare min enormt duktiga lokalförmåga denna dagen så kommer vi inte fram mkt snabbare än vad vi hade gjort om vi hade tagit bussen tror jag.
Väl framme så sneglar ja direkt ner mot havet.
Nämen, här ser det ju nästan vindstilla ut jämfört med den förra platsen.
Det är hemskt vad det kan gå snabbt när man vill frossa!
-Här tog jag 4 st på en halvtimme sist jag va här, säger ja för att fresta Elias lite.
Han tog ju inte mod till sig att ens försöka ta med sig spinnspöet.
Tur det.
Dom är alla mina.
Tack vare den sköna vinden denna kvällen lägger jag med lätthet ut hela linan.
Även om ja gillar fisket så nära land som möjligt.
Havsöringen går nära nu.
Men längden skadar inte självförtroendet en dag som denna.
För om man inte får nån fisk, så kastade man iallafall väldigt långt.
Tar inte så lång tid innan det rycker till i linan.
Miss.
Snabbt nytt kast.
Hugg igen.
Men även miss igen.
Drar upp flugan.
Självklart så har tafsen lagt sig runt flugan och konstruerat en reversed/unfishable-fly.
Retligt.
Men vad ska man räkna med när förutsättningarna är som dom är. Efter ett par kast missar jag ett till hugg, dock ingen backande fluga.
Elias smyger fram på klippan för att skjuta några bilder, och en fisk visar sig i ytan.
-Bocka dej, fisk!!! Skriker ja nästan, och han skyggar direkt bakåt.
Men den fisken va nog långt borta, för inte ett enda nyp får flugan.
Jag småler lite och tänker för mig själv när vi går mot bilen.
-Hehe, där bevisade jag iaf för dom små liven att dom inte får va ifred ens när det blåser storm...
Slänger upp några pics.
Klicka på dom så blir dom större.
En enkel ekvation alltså.
Mulet toppenfiske!
Eftersom jag igår tänkte att ger den inledning om mig som jag gav jag mig inte in på början av mitt mysfiske på hemmaplan. Kom ju som sagt hem till Halmstad, eller knäred som jag för tillfället bor i fredagskväll. 4½ timmars bilresa ner från Karlstad med en klasskamrat vid namn Charlie Lund, som för övrigt kommer bege sig till Söröya om en vecka för att jobba som guide. Men nog om detta.
Hann inte mer än hem innan jag tog kontakt med Mats på Wittlock på lördagmorgon, och jag åkte in till Halmstad city och assisterade honom i ett par timmar i butiken.
Jag införskaffade mig ett par nya vadare och självklart måste man direkt ut och testa!
Åkte till Martin som har hand om Sunnedamms Sportfiske och tog ett snack och löste ett kort i Vänneån.
Vid vid min anländning, om det nu finns ett ord som det, så stod det redan en man precis i kröken där jag tidigare sett fina vak senare förra året.
Attans tänkte jag, men ingen fara på taket. Ån är till för att nyttjas av fler flugfiskare än mig.
Mina ögon sneglade dock ett par gånger på mannen medans jag trädde lina och knöt fluga.
Ett hundratal meter nedströms stannar jag till och sätter mig ner.
Solen skiner fortfarande fastän klockan börjar närma sig kvällen.
Ett vak..
Hur länge har man inte suttit och drömt om det där första vaket hela vintern?
3 evighetssekunder går, och där..
Ett till.
Ingen stress. Den är där.
En liten grå bäcksländeimitation borde funka, och det är det som sitter på.
Ett par luftkast och utlägg.
Dock inte exakt i samma bana där den borde hamnat för att jag skulle se mig själv som nöjd.
Men det är väl den där ringrostigheten som inte infunnit sig.
Har ju inte blivit mer än ett par turer på kusten, även om jag redan fått regnbåge närmare 7,5 och öring på 1,6 i strömhult tidigare i år. Men inte på torrt tyvärr.
Vilket som så stiger inte fisken. Som jag nog ändå skulle uppskatta närmare kilot.
Ett till kast. Men ingen fisk.
Vet att så här tidigt på säsongen så är fisken sjukt lättskrämd i Vänneån.
Och det blir inga fler vak den kvällen.
Alltså, ingen fisk heller.
Jag inviger dock mina nya vadare med att gå under vatten.
Hemgång med ett leende.
Idag då vaknar jag vid 8 och beger mig iväg till dom nedre sträckorna av Vänneån.
Eller nedre är väl att ta i, men ja sådär halvt som halvt.
Har ett ställe som det är lite klurigt att ta sig ner på, mest för att det är en bom i vägen, och det brukade inte va sådär populärt att fiska där nere när man va yngre. Mest för att man kanske inte alla gånger har det där i fickan som jag hade nu. Den rebusen får ni lösa själva..
Mitt flugfiske började i tidig ålder som sagt, och jag va aldrig någon torrflugefiskare från början, utan nymffisket var det som lockade mig mest. Jag hade läst någonstans att den maximala födan fisken intog är under ytan, och så är det ju. Plus att mina första torrflugor var i storlek trollslända. Så det va aldrig nån fisk som steg till dom.
Nymfer var dessutom väldigt lätt att binda och jag lärde mig snabbt hur jag skulle fiska dom för att lyckas.
Men i senare ålder så lockar det mig mer att via en imitation få en vacker fisk att stiga för att luras.
Så, för att göra en lång historia lite kortare.
Jag hade bestämt mig för att den första öringen detta året skulle jag få på torrt.
Det är dock svårt att lyckas med något sådant när ingen fisk vakar.
Jag skyller på det dåliga vädret som inte får något att ens krypa ur sitt skal.
Mulet, men ändå varmt. Självklart, det kläcker alltid något såna här dagar.
Men inte idag hade jag bestämt mig för.
Efter någon timmes fiske bestämde jag mig istället för att återgå till det jag börjat med i tidig ålder.
Nymf.
Slit och snedkastande, halvdriftning och alla dess metoder.
Det går trögt, och man kommer in i något som kallas icke stabilt effektivt fiske.
Det är det man intalar sig iaf.
Många kilometers promenad och ett antal platser som man vet står fisk.
Men inget tar.
Helvete att jag ger upp nu, tänker jag.
Jag kommer alltid in i någon sorts konstig trans och börjar prata för mig själv sådana gånger.
Citerar filmer, och börjar tänka på saker som nu skulle det bara fattas att ja ramlar och bryter spöet.
Skam den som ger sig iallafall.
Längre ner mot parken, som det kallas, så styr jag mig med raska steg mot den plats där jag såg 2 fina öringar rusa omkring sen förrförra hösten när jag guidade några tyskar.
Klart det står fisk där.
Ett minivak gör några rent ut sagt patetiska ringar.
Men det var ett vak.
Och jag är lat.
Bytar inte till torrt.
Nymfen får funka.
Rollar ut ett rent exemplariskt kast, 2 drag. Fast fisk
Dagen är räddad även om jag skäms lite att jag inte ansträngde mig mer för att ta den på torrt.
Slänger för eran skull upp en till bild på en fisk tagen idag.
Mer avslöjar jag inte.
Lite vill man ha för sig själv.. ;)
Får bara hoppas att inte bilden avslöjar mig..
Enjoy!!!
Hann inte mer än hem innan jag tog kontakt med Mats på Wittlock på lördagmorgon, och jag åkte in till Halmstad city och assisterade honom i ett par timmar i butiken.
Jag införskaffade mig ett par nya vadare och självklart måste man direkt ut och testa!
Åkte till Martin som har hand om Sunnedamms Sportfiske och tog ett snack och löste ett kort i Vänneån.
Vid vid min anländning, om det nu finns ett ord som det, så stod det redan en man precis i kröken där jag tidigare sett fina vak senare förra året.
Attans tänkte jag, men ingen fara på taket. Ån är till för att nyttjas av fler flugfiskare än mig.
Mina ögon sneglade dock ett par gånger på mannen medans jag trädde lina och knöt fluga.
Ett hundratal meter nedströms stannar jag till och sätter mig ner.
Solen skiner fortfarande fastän klockan börjar närma sig kvällen.
Ett vak..
Hur länge har man inte suttit och drömt om det där första vaket hela vintern?
3 evighetssekunder går, och där..
Ett till.
Ingen stress. Den är där.
En liten grå bäcksländeimitation borde funka, och det är det som sitter på.
Ett par luftkast och utlägg.
Dock inte exakt i samma bana där den borde hamnat för att jag skulle se mig själv som nöjd.
Men det är väl den där ringrostigheten som inte infunnit sig.
Har ju inte blivit mer än ett par turer på kusten, även om jag redan fått regnbåge närmare 7,5 och öring på 1,6 i strömhult tidigare i år. Men inte på torrt tyvärr.
Vilket som så stiger inte fisken. Som jag nog ändå skulle uppskatta närmare kilot.
Ett till kast. Men ingen fisk.
Vet att så här tidigt på säsongen så är fisken sjukt lättskrämd i Vänneån.
Och det blir inga fler vak den kvällen.
Alltså, ingen fisk heller.
Jag inviger dock mina nya vadare med att gå under vatten.
Hemgång med ett leende.
Idag då vaknar jag vid 8 och beger mig iväg till dom nedre sträckorna av Vänneån.
Eller nedre är väl att ta i, men ja sådär halvt som halvt.
Har ett ställe som det är lite klurigt att ta sig ner på, mest för att det är en bom i vägen, och det brukade inte va sådär populärt att fiska där nere när man va yngre. Mest för att man kanske inte alla gånger har det där i fickan som jag hade nu. Den rebusen får ni lösa själva..
Mitt flugfiske började i tidig ålder som sagt, och jag va aldrig någon torrflugefiskare från början, utan nymffisket var det som lockade mig mest. Jag hade läst någonstans att den maximala födan fisken intog är under ytan, och så är det ju. Plus att mina första torrflugor var i storlek trollslända. Så det va aldrig nån fisk som steg till dom.
Nymfer var dessutom väldigt lätt att binda och jag lärde mig snabbt hur jag skulle fiska dom för att lyckas.
Men i senare ålder så lockar det mig mer att via en imitation få en vacker fisk att stiga för att luras.
Så, för att göra en lång historia lite kortare.
Jag hade bestämt mig för att den första öringen detta året skulle jag få på torrt.
Det är dock svårt att lyckas med något sådant när ingen fisk vakar.
Jag skyller på det dåliga vädret som inte får något att ens krypa ur sitt skal.
Mulet, men ändå varmt. Självklart, det kläcker alltid något såna här dagar.
Men inte idag hade jag bestämt mig för.
Efter någon timmes fiske bestämde jag mig istället för att återgå till det jag börjat med i tidig ålder.
Nymf.
Slit och snedkastande, halvdriftning och alla dess metoder.
Det går trögt, och man kommer in i något som kallas icke stabilt effektivt fiske.
Det är det man intalar sig iaf.
Många kilometers promenad och ett antal platser som man vet står fisk.
Men inget tar.
Helvete att jag ger upp nu, tänker jag.
Jag kommer alltid in i någon sorts konstig trans och börjar prata för mig själv sådana gånger.
Citerar filmer, och börjar tänka på saker som nu skulle det bara fattas att ja ramlar och bryter spöet.
Skam den som ger sig iallafall.
Längre ner mot parken, som det kallas, så styr jag mig med raska steg mot den plats där jag såg 2 fina öringar rusa omkring sen förrförra hösten när jag guidade några tyskar.
Klart det står fisk där.
Ett minivak gör några rent ut sagt patetiska ringar.
Men det var ett vak.
Och jag är lat.
Bytar inte till torrt.
Nymfen får funka.
Rollar ut ett rent exemplariskt kast, 2 drag. Fast fisk
Dagen är räddad även om jag skäms lite att jag inte ansträngde mig mer för att ta den på torrt.
Slänger för eran skull upp en till bild på en fisk tagen idag.
Mer avslöjar jag inte.
Lite vill man ha för sig själv.. ;)
Får bara hoppas att inte bilden avslöjar mig..
Enjoy!!!
Under Uppbyggnad. Men Välkomna!
Hej!
Det här kommer att vara en blogg som rent ut sagt kommer handla om flugfiske och hur det är en stor del av just mitt liv. Förhoppningsvis kommer jag kanske vara till någons hjälp, eller att jag kan komma med tips. Eller att jag till och med någon dag kommer guida någon av er som kommer läsa den här bloggen.
Just nu så är den lite under uppbyggnad så just nu kommer jag bara dela med er av mig själv.
Alltså, ren info om vem jag är och varför jag skriver och gör just den här bloggen.
Jag heter Jon Hansson, är 25 år och bor för tillfället i Halmstad, Hallands län.
Sedan barnsben har fiske varit en väldigt stor del av mitt liv, och jag blev redan i tidig ålder invigd i denna religion som kallas flugfiske. Jag har flugfiskat sedan 13 års ålder och även bundit flugor från samma tidpunkt.
Jag är född uppe i norrland, Umeå för att vara exakt.
Så i blodet är man norrlänning, men jag har bott på dom flesta destinationer i vårat avlånga land sedan min födsel 1983. Har bott i Halmstads trakter sedan 1993, men flyttat runt även i laholms kommun, där jag lärde mig varje vattenpöl och dike tack vare cykel och sedan min kära Puch K-maxi som jag fick vid åldern 15 våren 1998.
Ett antal år senare fick jag chansen att arbeta på min farbrors camp, Kvarnforsen. Som ligger ca en mil utanför Torup i Hylte kommun, norr om Halmstad. Där fick jag uttöva mina kunskaper inom fiske som guide för människor från större delen av CentralEuropa, danmark, tyskland, holland och även länder som bland annat england och USA. Jag fick även upp ögonen för just det marina och ekologiska i våra vatten och läste om en KY-utbildning i Blekinge. Kursen, eller utbildningen handlade om fiske och vattenvård, och som lärare hade jag spöbyggaren Bo Wessman och även Erik Hammargren-Erlandsson, som förutom är en fiskeprofil vid många av sveriges sydkusts havsöring och laxvatten även har en del i Flugfiske I Norden.
Där fick jag till stor del ta del av allt från odling till biotopvård i Bräkneån.
Under tiden på skolan fick jag höra om en sportfiskeguideutbildning i Forshaga, Värmland.
På SportfiskeAkademin.
Jag sökte och blev antagen till min stora lycka.
Jag visste i mitt hjärta sen tidigare att det var verkligen det jag ville syssla med resten av mitt liv.
Att jobba som guide och få delge andra människor den lycka som fiske kan ge.
Jag fick redan under den första praktikperioden, eller LIA:n kontakt med Robert Karlsson, ägare och han som driver Strömhults Sportfiske som ligger på gränsen mellan Halland och småland ca 7 mil utanför Halmstad.
Jag fick redan från första dagen vara med på alla sysslor och arbete som gör att en sådan unik plats som Strömhult är. Allt från odling av fångstfärdig fisk som släpps ut i dammen och den konstgjorda strömmen som finns på platsen. Och jag har sedan dagen varit hos Robert, och är stolt över att arbeta på hos honom.
Jag har där också träffat många andra människor som gett mig minnen över lång tid framöver. Bland annat Boba från Hellacopters, som jag även guidat senare uppe i klarälven, men även Anders från Weeping Willows. Tanken är långt ifrån att skryta över att jag har guidat kända rockmusiker. Men självklart, det är 2 sköna "gubbar" som har gjort en stor insats i den svenska fiskepolitiken tack vare sitt projekt, "Ge Fan I Våra Vatten". Ni flugfiskare som inte vet vad jag pratar om, ni borde skämmas.
Ett och ett halvt år gick otroligt snabbt och även den sista praktikperioden fick jag chans att träffa 3 klockrena människor som jag med egna ord skulle kalla dom 3 "Witlöks", Mats och Peter och sist men inte minst Andreas. som driver den fruktansvärt kompetenta, serviceminded och bra butiken som heter Wittlocks Sportfiske, som ligger i Halmstad. Jag fick under mina 4 veckor lära mig allt från att dricka kaffe och slappa, till att arbeta 17 timmar i sträck på Flugfiskemässan i Stockholm och även sen hårt arbete i Göteborg på Sportfiskemässan.
Och fick även lära mig att hårt arbete lönar sig igen, och fick arbetsmöjligheter även på Wittlock.
2 veckor efter den sista LIA:n så avslutades studierna på SportfiskeAkademin, och ett farväl till alla dom man lärt känna och fått ännu fler minnen med. Jag vet dock att kontakt med dom flesta där är ett måste. Många otroligt begåvade människor som kommer gå långt med sitt intresse och förhoppningsvis framtida yrke som guider eller inom redskapsbranschen. Jag är säker på att ja kommer få se en DVD-film om både kastinstruktioner och galna "TroutBums" inom dom närmsta 3 åren.
Vi delade alla på oss, och några kommer arbeta i Norge, andra på Island och andra kommer säkert hamna på hemmaplan, även om sverige är ett stort land.
Jag själv är som sagt i Halmstad, där jag kommer arbeta som guide i några av mina hemmavatten, där jag även kommer att kolla era fiskekort som fisketillsyningsman. Så akta er! ;)
Strömhults Sportfiske är även ett ställe ni kommer att se mig på om ni infinner er där, annars kan ni komma och ta ett snack på Wittlocks Sportfiske där jag kommer försöka göra mitt bästa till och från för att ge er den service som dom 3 "witlöks" redan gör. Har ett eget guideföretag som är på full fart i pipelinen. Men även nu under uppbyggnaden av det, så kommer jag att göra guidningar för intresserade.
Tveka inte att höra av er.
Nu känner jag att jag har sammanfattat det mesta för att ni ska förstå lite vem jag är och sysslat/sysslar med.
Mer fakta följer.
Utrustning:
Jag använder allt från puppmetet i klassen 1-2 till det lite halvtyngre kustfisket efter havsöring i klassen 7-8.
Enda som jag inte investerat i ännu är man skulle behöva för laxfisket.
Ingen 2-handsfiskare ännu alltså.
Favoritvatten:
Vart skall man börja, ge mig ett vak, visa mig fisk. Jag dreglar!
Men mina hemmavatten som Vänneån, och även kuststräckorna längs Halmstad.
Även dom härliga Härjedalska strömmarna, Veman, Ljusnan och några "hemliga" vatten.
Fisk?
Kan man ta det på fluga?
Jag gör ett försök.
Men öringen har mig i ett fast grepp, även den "inplanterade" regnbågen.
Även harren lockar mig på ett vackert sätt.
Jag kommer skriva här så ofta jag kan om mina fisken, tankar och planer.
Kommer lägga ut lite galna bilder och tar även gärna emot bilder och historier från er som läser denna.
Nåt annat ni önskar, tveka inte att printa ner.
Så länge önskar jag er alla, massiva kläckningar och tafsbrott!! ;)
Det här kommer att vara en blogg som rent ut sagt kommer handla om flugfiske och hur det är en stor del av just mitt liv. Förhoppningsvis kommer jag kanske vara till någons hjälp, eller att jag kan komma med tips. Eller att jag till och med någon dag kommer guida någon av er som kommer läsa den här bloggen.
Just nu så är den lite under uppbyggnad så just nu kommer jag bara dela med er av mig själv.
Alltså, ren info om vem jag är och varför jag skriver och gör just den här bloggen.
Jag heter Jon Hansson, är 25 år och bor för tillfället i Halmstad, Hallands län.
Sedan barnsben har fiske varit en väldigt stor del av mitt liv, och jag blev redan i tidig ålder invigd i denna religion som kallas flugfiske. Jag har flugfiskat sedan 13 års ålder och även bundit flugor från samma tidpunkt.
Jag är född uppe i norrland, Umeå för att vara exakt.
Så i blodet är man norrlänning, men jag har bott på dom flesta destinationer i vårat avlånga land sedan min födsel 1983. Har bott i Halmstads trakter sedan 1993, men flyttat runt även i laholms kommun, där jag lärde mig varje vattenpöl och dike tack vare cykel och sedan min kära Puch K-maxi som jag fick vid åldern 15 våren 1998.
Ett antal år senare fick jag chansen att arbeta på min farbrors camp, Kvarnforsen. Som ligger ca en mil utanför Torup i Hylte kommun, norr om Halmstad. Där fick jag uttöva mina kunskaper inom fiske som guide för människor från större delen av CentralEuropa, danmark, tyskland, holland och även länder som bland annat england och USA. Jag fick även upp ögonen för just det marina och ekologiska i våra vatten och läste om en KY-utbildning i Blekinge. Kursen, eller utbildningen handlade om fiske och vattenvård, och som lärare hade jag spöbyggaren Bo Wessman och även Erik Hammargren-Erlandsson, som förutom är en fiskeprofil vid många av sveriges sydkusts havsöring och laxvatten även har en del i Flugfiske I Norden.
Där fick jag till stor del ta del av allt från odling till biotopvård i Bräkneån.
Under tiden på skolan fick jag höra om en sportfiskeguideutbildning i Forshaga, Värmland.
På SportfiskeAkademin.
Jag sökte och blev antagen till min stora lycka.
Jag visste i mitt hjärta sen tidigare att det var verkligen det jag ville syssla med resten av mitt liv.
Att jobba som guide och få delge andra människor den lycka som fiske kan ge.
Jag fick redan under den första praktikperioden, eller LIA:n kontakt med Robert Karlsson, ägare och han som driver Strömhults Sportfiske som ligger på gränsen mellan Halland och småland ca 7 mil utanför Halmstad.
Jag fick redan från första dagen vara med på alla sysslor och arbete som gör att en sådan unik plats som Strömhult är. Allt från odling av fångstfärdig fisk som släpps ut i dammen och den konstgjorda strömmen som finns på platsen. Och jag har sedan dagen varit hos Robert, och är stolt över att arbeta på hos honom.
Jag har där också träffat många andra människor som gett mig minnen över lång tid framöver. Bland annat Boba från Hellacopters, som jag även guidat senare uppe i klarälven, men även Anders från Weeping Willows. Tanken är långt ifrån att skryta över att jag har guidat kända rockmusiker. Men självklart, det är 2 sköna "gubbar" som har gjort en stor insats i den svenska fiskepolitiken tack vare sitt projekt, "Ge Fan I Våra Vatten". Ni flugfiskare som inte vet vad jag pratar om, ni borde skämmas.
Ett och ett halvt år gick otroligt snabbt och även den sista praktikperioden fick jag chans att träffa 3 klockrena människor som jag med egna ord skulle kalla dom 3 "Witlöks", Mats och Peter och sist men inte minst Andreas. som driver den fruktansvärt kompetenta, serviceminded och bra butiken som heter Wittlocks Sportfiske, som ligger i Halmstad. Jag fick under mina 4 veckor lära mig allt från att dricka kaffe och slappa, till att arbeta 17 timmar i sträck på Flugfiskemässan i Stockholm och även sen hårt arbete i Göteborg på Sportfiskemässan.
Och fick även lära mig att hårt arbete lönar sig igen, och fick arbetsmöjligheter även på Wittlock.
2 veckor efter den sista LIA:n så avslutades studierna på SportfiskeAkademin, och ett farväl till alla dom man lärt känna och fått ännu fler minnen med. Jag vet dock att kontakt med dom flesta där är ett måste. Många otroligt begåvade människor som kommer gå långt med sitt intresse och förhoppningsvis framtida yrke som guider eller inom redskapsbranschen. Jag är säker på att ja kommer få se en DVD-film om både kastinstruktioner och galna "TroutBums" inom dom närmsta 3 åren.
Vi delade alla på oss, och några kommer arbeta i Norge, andra på Island och andra kommer säkert hamna på hemmaplan, även om sverige är ett stort land.
Jag själv är som sagt i Halmstad, där jag kommer arbeta som guide i några av mina hemmavatten, där jag även kommer att kolla era fiskekort som fisketillsyningsman. Så akta er! ;)
Strömhults Sportfiske är även ett ställe ni kommer att se mig på om ni infinner er där, annars kan ni komma och ta ett snack på Wittlocks Sportfiske där jag kommer försöka göra mitt bästa till och från för att ge er den service som dom 3 "witlöks" redan gör. Har ett eget guideföretag som är på full fart i pipelinen. Men även nu under uppbyggnaden av det, så kommer jag att göra guidningar för intresserade.
Tveka inte att höra av er.
Nu känner jag att jag har sammanfattat det mesta för att ni ska förstå lite vem jag är och sysslat/sysslar med.
Mer fakta följer.
Utrustning:
Jag använder allt från puppmetet i klassen 1-2 till det lite halvtyngre kustfisket efter havsöring i klassen 7-8.
Enda som jag inte investerat i ännu är man skulle behöva för laxfisket.
Ingen 2-handsfiskare ännu alltså.
Favoritvatten:
Vart skall man börja, ge mig ett vak, visa mig fisk. Jag dreglar!
Men mina hemmavatten som Vänneån, och även kuststräckorna längs Halmstad.
Även dom härliga Härjedalska strömmarna, Veman, Ljusnan och några "hemliga" vatten.
Fisk?
Kan man ta det på fluga?
Jag gör ett försök.
Men öringen har mig i ett fast grepp, även den "inplanterade" regnbågen.
Även harren lockar mig på ett vackert sätt.
Jag kommer skriva här så ofta jag kan om mina fisken, tankar och planer.
Kommer lägga ut lite galna bilder och tar även gärna emot bilder och historier från er som läser denna.
Nåt annat ni önskar, tveka inte att printa ner.
Så länge önskar jag er alla, massiva kläckningar och tafsbrott!! ;)
