J-Flyfishing

Ett tag sen man uppdaterade här känner jag.
Men fiskat har man gjort.
Varit rätt mkt i Vänneån här hemma. Lite gamla ställen, men även ett par nya.
Men eftersom värmen har gjort sitt ett tag så är det lågt vatten och svårfiskat.
Sjukt skygg fisk!
Hade dock ett riktigt kul fiske här om dagen då ja fick ett par fina öringar, ingaa jättar.
Men alltid kul att ta dom på lite lättare grejer och att dom praktiskt taget är GALNA gör det inte mindre roligt.
Idag så följde Jonas med och fick en liten personlig guidning.
Tyvärr så va fisket inte ens i närheten av hur det varit sista dagarna när ja varit där.
2 vakande fiskar va allt vi såg, och endast en liten plutt lyckades Jonas lura upp.
Men en rolig sak som hände va att det kom ett 5 minuters regn, och sen..
En av dom största kläckningar ja någonsin har sett!
Gul forsslända i MASSOR!
Sjukt kul och det satte igång tankverksamheten av att nu borde det bli en riktig vakfest.
Men icke..
Lite synd.
Det kommer iaf bli lite mer petfiske där närmsta dagarna.

Slänger upp en bild på Jonas med en fin öring som han tog i en å i sina hemtrakter för några veckor sen.

I måndags kände ja mig lite extra nostalgisk när jag bad min mamma köra mig ett par km utanför byn till ett gammalt ställe.
Säkert 4-5 år sen ja va där sist, men som ja mindes det skulle det va riktigt fint där.
Nu fick man ju bara hoppas att det skulle finnas fisk där oxå.
Även om det hela va ett litet äventyr med siktet inriktat på avslappning och finlir med 2:an.
Efter en 100 meters promenad ner till ån så råkar ja direkt skrämma en fin fisk.
Och som vanligt börjar ja prata för mig själv, nåt som ja kommer på mig själv med att göra oftast när jag blir lite uppspelt.
Mina tankar blir som en liten sagostund, "undrar hur stor den va?", "hoppas den står kvar nästa gång, för då tar ja den". Spatserar sakta ett par meter längre upp den för hand byggda stenmuren som gör så att ån blir till en mindre och en större ränna..
Kastar ett par kast på en fin liten hölja där jag är säker på att det står fisk.
Men ingen går upp och tar..
När ja går förbi den efter en liten stund så skrämmer ja ändå en till fin fisk.
Och mina tankar kommer tillbaka, och ja hoppar mellan stenarna och pratar högt för mig själv.
OM någon skulle höra en nu så skulle dom ju tro att man blivit biten av näcken lr smakat på flugsvamp innan man kom hit.
Och exakt som ja mindes det så kommer ja upp mot en lång vacker hölja, ett mindre delta nästan.
Här står det stor fisk.. Sätter mig ner och tänder en cigg.

Väntar..

Men ingen visar sig...
Då låter ja det hellre va, jag har trots att en deadline innan min kära mamma kommer och hämtar mig inom några timmar.
Och ån den är lång..

Efter varje krök och litet fall i ån så blir jag bara mer och mer trollförd av dess skönhet.
Och rätt som det är så ser ja ett vak.
2 vak.
2 fiskar.

Smyger upp bakom en sten och får ut ett halvdant kast, men flugan flyter perfekt över fisken och den lilla öringen tar som om det inte fanns no tomorrow..
Underbart!

Nu lever man...

Jag fortsätter längre och längre upp, ser fler och fler vak och där.
En stor klippväg går rakt ner i ån och det blir som en större fördämning, men utan fördämning.
Vattnet går sakta här, och säkert 6 öringar går och patrullerar efter föda.
Jag smyger ut på en sten i vattnet och får en relativt skön tillgång på den vakande fisken.
Tar 2 stycken innan jag fortsätter min vandring upp.

Hittar ett par fina ställen till och tar faktiskt 3 st i en och samma hölja.
Små fina höljer och längre lugna sträckor avlöser varandra med jämna mellanrum och jag känner att det här stället är något som man kommer återvända inom sinom tid till.
För jag är säker på att det står större fisk, skyggare fisk..
Fisk som jag vill pröva mitt tålamod på..

Längre upp ser ja nåt konstigt på en sten.
Ser ut som tarmar.
Men förstår efter en rundkoll att det är en snok som dött av sina äggs förlossning..
Sådan är naturen ibland..

Kvällen börjar dra mot sitt slut och klockan börjar bli hemgång.
Ett hundratal meters vandring genom skogen så är ja ute på vägen igen..
Och där borta, står en förvånad älgkalv.
Det är nog inte ofta djuren här ser nåt konstigt med vadarbyxor och ett spö i sin hand.

Äntligen på hemmaplan igen..
Eller det har man varit i närmare en vecka.
Och fiske har det blivit.
Kommer ihåg dom där många åren av spinnfiske man ägnade sig åt i sina yngre år, som va en ypperlig företeelse.
Med tanke på att det va nog därför man lärde sig mkt om vad öringen fanns och vart den stod i strömmarna i ens hemmatrakter.
Men efter många års flugfiske så skulle det känns konstigt att inte försöka lura upp en öring på ett annat sätt än just med fluga.
En ren presentation av något den äter..
På en vakande fisk.
Med en imitation av just den insekten.
Och en resning till just din fluga.
Då har man lyckats.
Då är inte storleken av betydelse.

Det är just sånt som gör mina hemmavatten till några av mina drömvatten.
Jag behöver inte åka 100 mil för upplevelser.
Även om ja gärna gör det.
Men nu blev det ingen långresa för mig och min kusin Elias, inte ännu.
Så jag har fått va lite nostalgisk på hemmaplan.
I söndags fick ja även ta med några nyfunna flugfiskevänner på guidning.
Ytterst trevligt! Fisken höll sig undan, lr ja inte undan.
Har inte sett så mkt vakande öring och regnbåge i ån på länge.
Så jag fick visat att dom fanns där iaf.
Fångsten va det värre med.
Men det kommer fler ggr.









Lev väl!