På spaning

Ytterst lite fiske har det blivit på sista tiden.
Haft fullt upp med träffa vänner nu på semstern.
Och efter en vecka i tyskland så va man lite efter så att säga.
Har dock haft 2 sköna kvällar med lite vänner och grillning.
Såklart nära ett eller annat vattendrag.
Som den fiskenörden man ändå är va ja tvungen att gå på en liten rundtur.
Gick runt en 50 meter från grillplatsen upp på bron som går över ån för att se om ja kunde se nåt intressant.
Det dröjde inte länge förrän jag såg ett va lite längre upp.
Då fick ja fart!!!
Sprang längs stigen och smög snabbt igenom buskar där jag sett vaket.
Och där.
Igen..
Den visade sig.
Det är sånna här kvällar som man önskar att man tänkt till lite mer och tagit med sig sitt flugspö.
Hade iofs haft svårt att få ut ett lämpligt kast på den fisken.
Min 2:a är inget optimalt spö att spey:a ut med..
Men nu vet jag var den står.
Så ikväll gäller det.


Liten öring, Stor öring..

Va för en gång skull efter en veckas ledighet tvungen att gå upp tidigt.
Åkte in med bussen till Halmstad för att jobba lite på Wittlocks.
Alltid lika kul att komma dit och få träffat lite gammalt folk och prata med nytt folk på luren.
Lite framåt eftermiddagen snackad jag och Andreas om lite fiske.
Vi tänkte kanske lägga in en vecka tillsammans med 2 av våra vänner uppe i Vemdalen i sommar.
Lite harrfiske skadar aldrig.
Efter ett tag kom vi in på lite öringfiske såklart, och vi bestämde oss senare att jag skulle få ge han och Manne en guidning i mitt "hemliga vatten"..
Kvällen kom och vi styrde våran kosa mot hembyn, parkerade och blev uttittade av en gammal tant med röda skor.
Jag tror nog inte att dom ser mer än 3 flugfiskare här ungefär va 40:e år.
Om ens det.
Vi körde efter plan A, först några kast nere i "lagunen" för och se om det stod nån öring där.
Men en abborre va det enda som hakade på.
Rätt fin storlek dessutom.
Vi gick sakta neråt.
Och där kom första lögnen.
Andreas va som ett litet barn och fumlade snabbt iväg sig över stock och sten.
Ett under att han inte ramlade.
Många års erfarenhet antar jag..
Mkt småöring som vakade, och jag är faktiskt förbryllad över hur öring verkligen har tagit sig tillbaka på just det här stället när i andra närliggande åar som Krokån och Vänneån, bestånden har sjunkit undan istället..
Men öringen här, den tackar jag för.
Tänker faktiskt fortsätta min story senare, för nu måste jag iväg.
Slänger ut lite bilder så länge.
Så kan ni ju få nåt vackert att titta på.
Och då menar jag inte Andreas.

Liten Öring

Fint böj

Stor öring

C u later Alligator

Mulet toppenfiske!

Eftersom jag igår tänkte att ger den inledning om mig som jag gav jag mig inte in på början av mitt mysfiske på hemmaplan. Kom ju som sagt hem till Halmstad, eller knäred som jag för tillfället bor i fredagskväll. 4½ timmars bilresa ner från Karlstad med en klasskamrat vid namn Charlie Lund, som för övrigt kommer bege sig till Söröya om en vecka för att jobba som guide. Men nog om detta.
Hann inte mer än hem innan jag tog kontakt med Mats på Wittlock på lördagmorgon, och jag åkte in till Halmstad city och assisterade honom i ett par timmar i butiken.
Jag införskaffade mig ett par nya vadare och självklart måste man direkt ut och testa!
Åkte till Martin som har hand om Sunnedamms Sportfiske och tog ett snack och löste ett kort i Vänneån.
Vid vid min anländning, om det nu finns ett ord som det, så stod det redan en man precis i kröken där jag tidigare sett fina vak senare förra året.
Attans tänkte jag, men ingen fara på taket. Ån är till för att nyttjas av fler flugfiskare än mig.
Mina ögon sneglade dock ett par gånger på mannen medans jag trädde lina och knöt fluga.
Ett hundratal meter nedströms stannar jag till och sätter mig ner.
Solen skiner fortfarande fastän klockan börjar närma sig kvällen.
Ett vak..
Hur länge har man inte suttit och drömt om det där första vaket hela vintern?
3 evighetssekunder går, och där..
Ett till.
Ingen stress. Den är där.
En liten grå bäcksländeimitation borde funka, och det är det som sitter på.
Ett par luftkast och utlägg.
Dock inte exakt i samma bana där den borde hamnat för att jag skulle se mig själv som nöjd.
Men det är väl den där ringrostigheten som inte infunnit sig.
Har ju inte blivit mer än ett par turer på kusten, även om jag redan fått regnbåge närmare 7,5 och öring på 1,6 i strömhult tidigare i år. Men inte på torrt tyvärr.
Vilket som så stiger inte fisken. Som jag nog ändå skulle uppskatta närmare kilot.
Ett till kast. Men ingen fisk.
Vet att så här tidigt på säsongen så är fisken sjukt lättskrämd i Vänneån.
Och det blir inga fler vak den kvällen.
Alltså, ingen fisk heller.
Jag inviger dock mina nya vadare med att gå under vatten.
Hemgång med ett leende.
Idag då vaknar jag vid 8 och beger mig iväg till dom nedre sträckorna av Vänneån.
Eller nedre är väl att ta i, men ja sådär halvt som halvt.
Har ett ställe som det är lite klurigt att ta sig ner på, mest för att det är en bom i vägen, och det brukade inte va sådär populärt att fiska där nere när man va yngre. Mest för att man kanske inte alla gånger har det där i fickan som jag hade nu. Den rebusen får ni lösa själva..
Mitt flugfiske började i tidig ålder som sagt, och jag va aldrig någon torrflugefiskare från början, utan nymffisket var det som lockade mig mest. Jag hade läst någonstans att den maximala födan fisken intog är under ytan, och så är det ju. Plus att mina första torrflugor var i storlek trollslända. Så det va aldrig nån fisk som steg till dom.
Nymfer var dessutom väldigt lätt att binda och jag lärde mig snabbt hur jag skulle fiska dom för att lyckas.
Men i senare ålder så lockar det mig mer att via en imitation få en vacker fisk att stiga för att luras.
Så, för att göra en lång historia lite kortare.
Jag hade bestämt mig för att den första öringen detta året skulle jag få på torrt.
Det är dock svårt att lyckas med något sådant när ingen fisk vakar.
Jag skyller på det dåliga vädret som inte får något att ens krypa ur sitt skal.
Mulet, men ändå varmt. Självklart, det kläcker alltid något såna här dagar.
Men inte idag hade jag bestämt mig för.
Efter någon timmes fiske bestämde jag mig istället för att återgå till det jag börjat med i tidig ålder.
Nymf.
Slit och snedkastande, halvdriftning och alla dess metoder.
Det går trögt, och man kommer in i något som kallas icke stabilt effektivt fiske.
Det är det man intalar sig iaf.
Många kilometers promenad och ett antal platser som man vet står fisk.
Men inget tar.
Helvete att jag ger upp nu, tänker jag.
Jag kommer alltid in i någon sorts konstig trans och börjar prata för mig själv sådana gånger.
Citerar filmer, och börjar tänka på saker som nu skulle det bara fattas att ja ramlar och bryter spöet.
Skam den som ger sig iallafall.
Längre ner mot parken, som det kallas, så styr jag mig med raska steg mot den plats där jag såg 2 fina öringar rusa omkring sen förrförra hösten när jag guidade några tyskar.
Klart det står fisk där.
Ett minivak gör några rent ut sagt patetiska ringar.
Men det var ett vak.
Och jag är lat.
Bytar inte till torrt.
Nymfen får funka.
Rollar ut ett rent exemplariskt kast, 2 drag. Fast fisk
Dagen är räddad även om jag skäms lite att jag inte ansträngde mig mer för att ta den på torrt.

image9

Slänger för eran skull upp en till bild på en fisk tagen idag.
Mer avslöjar jag inte.
Lite vill man ha för sig själv.. ;)
Får bara hoppas att inte bilden avslöjar mig..

Enjoy!!!

image10


RSS 2.0