Dåligt me tid och skitväder...
Nu är det ju dags att man tar tag lite i sin så kallade dagbok.
Mkt fiske på sista tiden.
Drog ner til Simrishamn för nån vecka sen och skulle lura lite stor öring.
Blev upphämtad av Denny och Anne på stationen i Kristianstad för att senare åka ut till ett av Dennys favoritställen i närheten av Brantevik. Lite pillande me grejerna och väl framme blev vi lite förundrade över att det inte va någon fisk som visade sig. Nerverna va på helspänn för min del efter att fåt höra hur bra fisket varit sista tiden.
Vi satte oss ner och hällde upp varsin kopp kaffe. Och väntade..
Och där, en riktigt fin öring som hoppade säkert en meter upp i luften och visade hela sin sida.
Minst 3 kg!
Nu skulle det bli fiske!
Och eftersom visade sig, eller rättare sagt hoppade det massor med fisk i olika storlekar.
Man blev ju inte ett dugg mindre nervig när en fisk på 7+ visar sig alldeles för långt ut.
Men kanske kommer dom närmre ju mer dagen går mot kväll.
Vi kastar och kastar.
Dricker kaffe och spanar.
Kastar och kastar.
Dricker mer kaffe.
Fiskarna riktigt fular sig mot oss och fortsätter hoppa, ibland långt ut och ibland på kastavstånd.
Ett par spinnfiskare kommer och vi ger dom våran plats, eller vi flyttar oss lite längre bort rättare sagt.
Efter några minuter så bråkar den ena killen upp en 2,5 kilos fisk.
Han riktigt sliter upp den.
Men det är väl man ska göra om man inte vågar tappa fisk eller vill ha en till öring i frysen.
För tydligen hade han BARA tagit upp 9 st redan i år. Eller nåt..
Hmm..
Köttfiske on it's best lr va man säger..
Den ena snubben trillar i och blir nog sådär lagomt blöt.
Innerst inne skrattar man.
Men några minuter går för han också, sen sliter även han upp en fin öring.
4,2 kg.
Lite avis blir man ändå.
Men flugorna våra är dom inte ett dugg intresserade av.
Så det blir en bomtur på den 1,5 dagen där nere.
Men jag kommer lätt återvända snart.
Vilka öringar!!
En vecka går och jag och Jonas blir lagomt fiskekåta och bestämmer oss för att ta en tur ut.
Väldigt lyckat märker vi när det blåser minst 10 s/m ute på kusten.
Så vi kör en runda till en fin liten å som jag vet att det både går upp lax och havsöring i.
Lite halvt mkt vatten. Men vi gör ett försök.
Går bom där också.
Men det va alltid kul att komma ut och kastträna lite som vi så fint kallade det.
2 dagar efter så är vädret perfekt och vi måste bara ut och få lite fisk.
Det börjar med att någon plumsar i rätt ordentligt.
Inga namn nämda, men det va inte jag.
Som tur är så värmer solen fortfarande.
Eller hur Jonas? ;)
Inte ett liv denna kvällen heller.
Men en död säl och 4 fåglar som även dom mist livet är att vad liv vi ser.
Eller ja, föredetta liv.
Dagen efter så blir jag väckt kvart i 5 av Christer som ringer, och har ringt mig sådär 3 ggr.
Jag lovade ju att jag skulle följa med ut och dra lite öring med han.
Men kände att det va inte en bra vald dag, med tanke på gårdagens utgång med Jonas..
Som man bäddar får man ligga.. *host*
Åker nån mil upp mot Steninge och möts av en alldeles ypperlig plats för öring.
Tycker jag iaf.
Men det börjar dåligt och jag ser inte ett liv.
Efter nån timme så visar sig lite fisk i ytan.
Och ute på ett rev så hoppar en fin fisk.
Jag promenerar dit och lyckas komma ut en bit.
Mest med tanke på att jag faktiskt tog vadarna med mig.
Som inte Christer hade gjort.
1-0 till mig.
Sådär ja!
Fisk på!
En fin blank öring som hoppar och sliter.
Men upp kom den.
Mkt nöjd Jon!
Några kast senare krokar ja på en till vilding.
Nåt så otroligt vad starka dom är.
Även om den andra var färgad så va den värd sin vikt i guld.
Fet som en liten julegris :)
Lite bilder följer.
Denny chillar
Rods
Stugan
Jonas metar
Silver
Tjockis
Mkt fiske på sista tiden.
Drog ner til Simrishamn för nån vecka sen och skulle lura lite stor öring.
Blev upphämtad av Denny och Anne på stationen i Kristianstad för att senare åka ut till ett av Dennys favoritställen i närheten av Brantevik. Lite pillande me grejerna och väl framme blev vi lite förundrade över att det inte va någon fisk som visade sig. Nerverna va på helspänn för min del efter att fåt höra hur bra fisket varit sista tiden.
Vi satte oss ner och hällde upp varsin kopp kaffe. Och väntade..
Och där, en riktigt fin öring som hoppade säkert en meter upp i luften och visade hela sin sida.
Minst 3 kg!
Nu skulle det bli fiske!
Och eftersom visade sig, eller rättare sagt hoppade det massor med fisk i olika storlekar.
Man blev ju inte ett dugg mindre nervig när en fisk på 7+ visar sig alldeles för långt ut.
Men kanske kommer dom närmre ju mer dagen går mot kväll.
Vi kastar och kastar.
Dricker kaffe och spanar.
Kastar och kastar.
Dricker mer kaffe.
Fiskarna riktigt fular sig mot oss och fortsätter hoppa, ibland långt ut och ibland på kastavstånd.
Ett par spinnfiskare kommer och vi ger dom våran plats, eller vi flyttar oss lite längre bort rättare sagt.
Efter några minuter så bråkar den ena killen upp en 2,5 kilos fisk.
Han riktigt sliter upp den.
Men det är väl man ska göra om man inte vågar tappa fisk eller vill ha en till öring i frysen.
För tydligen hade han BARA tagit upp 9 st redan i år. Eller nåt..
Hmm..
Köttfiske on it's best lr va man säger..
Den ena snubben trillar i och blir nog sådär lagomt blöt.
Innerst inne skrattar man.
Men några minuter går för han också, sen sliter även han upp en fin öring.
4,2 kg.
Lite avis blir man ändå.
Men flugorna våra är dom inte ett dugg intresserade av.
Så det blir en bomtur på den 1,5 dagen där nere.
Men jag kommer lätt återvända snart.
Vilka öringar!!
En vecka går och jag och Jonas blir lagomt fiskekåta och bestämmer oss för att ta en tur ut.
Väldigt lyckat märker vi när det blåser minst 10 s/m ute på kusten.
Så vi kör en runda till en fin liten å som jag vet att det både går upp lax och havsöring i.
Lite halvt mkt vatten. Men vi gör ett försök.
Går bom där också.
Men det va alltid kul att komma ut och kastträna lite som vi så fint kallade det.
2 dagar efter så är vädret perfekt och vi måste bara ut och få lite fisk.
Det börjar med att någon plumsar i rätt ordentligt.
Inga namn nämda, men det va inte jag.
Som tur är så värmer solen fortfarande.
Eller hur Jonas? ;)
Inte ett liv denna kvällen heller.
Men en död säl och 4 fåglar som även dom mist livet är att vad liv vi ser.
Eller ja, föredetta liv.
Dagen efter så blir jag väckt kvart i 5 av Christer som ringer, och har ringt mig sådär 3 ggr.
Jag lovade ju att jag skulle följa med ut och dra lite öring med han.
Men kände att det va inte en bra vald dag, med tanke på gårdagens utgång med Jonas..
Som man bäddar får man ligga.. *host*
Åker nån mil upp mot Steninge och möts av en alldeles ypperlig plats för öring.
Tycker jag iaf.
Men det börjar dåligt och jag ser inte ett liv.
Efter nån timme så visar sig lite fisk i ytan.
Och ute på ett rev så hoppar en fin fisk.
Jag promenerar dit och lyckas komma ut en bit.
Mest med tanke på att jag faktiskt tog vadarna med mig.
Som inte Christer hade gjort.
1-0 till mig.
Sådär ja!
Fisk på!
En fin blank öring som hoppar och sliter.
Men upp kom den.
Mkt nöjd Jon!
Några kast senare krokar ja på en till vilding.
Nåt så otroligt vad starka dom är.
Även om den andra var färgad så va den värd sin vikt i guld.
Fet som en liten julegris :)
Lite bilder följer.
Denny chillar
Rods
Stugan
Jonas metar
Silver
Tjockis
salta fiskar
Var tvungen att göra några äreenden inne i halmstad city denna veckans måndag.
Och jag är relativt störd.
Jag hade läst redan dagen innan att det skulle blåsa upp mot 10 sekundmeter längs kusten, men ändå packar jag med mig till och med 5:an med flyten, för att KANSKE går fisken i ytan.
Ja, det är havsöring som jag ska jaga!
När kustfisket efter havöring drog igång här på västkusten den 1 april så fick man höra varje dag efter det att det har aldrig varit så mycket fisk här ute. I fin storlek också.
Min egna premiär var inte förrän ett par dagar efter startskottet, och jo, dom har rätt. Iofs, nu ska ja inte ljuga.
För min premiär så kände jag bara en fisk på 5 timmar, medans några andra på hundrameterssträckan tog ett par stycken. Lite avundsjuka kom det allt hängandes över mig som ett lokalt regnmoln. Men jag stod med ett leende mot dom andra när den fisken jag krokade och tappade va större än deras.
Det är ju lätt att säga tycker ni när man tappar fisk.
Men jag lovar, den var verkligen det.
Jag misströstar aldrig direkt när jag tappar fisk, inte så här tidigt på året iaf.
Då är minsta lilla hugg riktigt kul.
Dagen efter så blev det ändring på statistiken rejält. Jag har aldrig varit direkt flitig längs kusten efter havsöring. Däremot har jag enligt eget tycke haft riktigt skönt flyt med fisket varje gång ja varit ute.
Aldrig varit utan fisk på kroken, även om jag dock har tappat dom..
Och nu skulle jag verkligen få bevisa min proffsionella guidekunskaper när jag dagen efter skulle guida en kille som jag träffade ett par dagar tidigare inne på Wittlock.
Förena nytta med nöje är ett bra ordspråk som passar otroligt bra in här.
Har ALDRIG varit med om så mycket fisk på ett och samma ställe!
Det va som om man har kommit till en kläckning i Rena i norge, lr en put&take-damm nånstans där fisken hade fått fnatt. Var 3:e sekund var det fisk uppe och visade sig i ytan.
Jag tog fisk på fisk, och mellan varje fisk hade jag nog dubbelt så många hugg.
Det var en ren frenesi den dagen!
Efter 6 fiskar frågade Fredrik som killen heter, -Varför får jag ingen fiiiiii!!
Där satt den sa ja, medan hans spö stod i en fin båge.
Jag behöver väl knappast säga att den va den största fisken den dagen.
Men nu gjorde jag som jag alltid gör, spårar bort från den första ämnet, även om det handlar om samma poäng i det stora hela.
Jag begav mig iaf ut till havet en stund på kvällen.
Satte mig ner, tittade ut på det otroligt stilla havet. Nej, det var det verkligen inte.
-Det är ofiskbart säger Elias, min följeslagare och fotograf.
-Till och med måsen ser ut som en fyllekaja i den här blåsten.
Vi sätter oss och brer några frallor, smetar på lite renköttsost eller vad den nu kallas den där mjukosten med smak av renkött. En skiva Proscioutto ligger vackert mellan dom där brödbitarna.
Inget smakar bättre tänker vi säkert båda när vi sitter där och kliar oss i våra huvuden.
Finns bara en sak att göra.
Ny plats.
Klockan går säger jag medans vi sätter oss i bilen.
Och tack vare min enormt duktiga lokalförmåga denna dagen så kommer vi inte fram mkt snabbare än vad vi hade gjort om vi hade tagit bussen tror jag.
Väl framme så sneglar ja direkt ner mot havet.
Nämen, här ser det ju nästan vindstilla ut jämfört med den förra platsen.
Det är hemskt vad det kan gå snabbt när man vill frossa!
-Här tog jag 4 st på en halvtimme sist jag va här, säger ja för att fresta Elias lite.
Han tog ju inte mod till sig att ens försöka ta med sig spinnspöet.
Tur det.
Dom är alla mina.
Tack vare den sköna vinden denna kvällen lägger jag med lätthet ut hela linan.
Även om ja gillar fisket så nära land som möjligt.
Havsöringen går nära nu.
Men längden skadar inte självförtroendet en dag som denna.
För om man inte får nån fisk, så kastade man iallafall väldigt långt.
Tar inte så lång tid innan det rycker till i linan.
Miss.
Snabbt nytt kast.
Hugg igen.
Men även miss igen.
Drar upp flugan.
Självklart så har tafsen lagt sig runt flugan och konstruerat en reversed/unfishable-fly.
Retligt.
Men vad ska man räkna med när förutsättningarna är som dom är. Efter ett par kast missar jag ett till hugg, dock ingen backande fluga.
Elias smyger fram på klippan för att skjuta några bilder, och en fisk visar sig i ytan.
-Bocka dej, fisk!!! Skriker ja nästan, och han skyggar direkt bakåt.
Men den fisken va nog långt borta, för inte ett enda nyp får flugan.
Jag småler lite och tänker för mig själv när vi går mot bilen.
-Hehe, där bevisade jag iaf för dom små liven att dom inte får va ifred ens när det blåser storm...
Slänger upp några pics.
Klicka på dom så blir dom större.
En enkel ekvation alltså.
Och jag är relativt störd.
Jag hade läst redan dagen innan att det skulle blåsa upp mot 10 sekundmeter längs kusten, men ändå packar jag med mig till och med 5:an med flyten, för att KANSKE går fisken i ytan.
Ja, det är havsöring som jag ska jaga!
När kustfisket efter havöring drog igång här på västkusten den 1 april så fick man höra varje dag efter det att det har aldrig varit så mycket fisk här ute. I fin storlek också.
Min egna premiär var inte förrän ett par dagar efter startskottet, och jo, dom har rätt. Iofs, nu ska ja inte ljuga.
För min premiär så kände jag bara en fisk på 5 timmar, medans några andra på hundrameterssträckan tog ett par stycken. Lite avundsjuka kom det allt hängandes över mig som ett lokalt regnmoln. Men jag stod med ett leende mot dom andra när den fisken jag krokade och tappade va större än deras.
Det är ju lätt att säga tycker ni när man tappar fisk.
Men jag lovar, den var verkligen det.
Jag misströstar aldrig direkt när jag tappar fisk, inte så här tidigt på året iaf.
Då är minsta lilla hugg riktigt kul.
Dagen efter så blev det ändring på statistiken rejält. Jag har aldrig varit direkt flitig längs kusten efter havsöring. Däremot har jag enligt eget tycke haft riktigt skönt flyt med fisket varje gång ja varit ute.
Aldrig varit utan fisk på kroken, även om jag dock har tappat dom..
Och nu skulle jag verkligen få bevisa min proffsionella guidekunskaper när jag dagen efter skulle guida en kille som jag träffade ett par dagar tidigare inne på Wittlock.
Förena nytta med nöje är ett bra ordspråk som passar otroligt bra in här.
Har ALDRIG varit med om så mycket fisk på ett och samma ställe!
Det va som om man har kommit till en kläckning i Rena i norge, lr en put&take-damm nånstans där fisken hade fått fnatt. Var 3:e sekund var det fisk uppe och visade sig i ytan.
Jag tog fisk på fisk, och mellan varje fisk hade jag nog dubbelt så många hugg.
Det var en ren frenesi den dagen!
Efter 6 fiskar frågade Fredrik som killen heter, -Varför får jag ingen fiiiiii!!
Där satt den sa ja, medan hans spö stod i en fin båge.
Jag behöver väl knappast säga att den va den största fisken den dagen.
Men nu gjorde jag som jag alltid gör, spårar bort från den första ämnet, även om det handlar om samma poäng i det stora hela.
Jag begav mig iaf ut till havet en stund på kvällen.
Satte mig ner, tittade ut på det otroligt stilla havet. Nej, det var det verkligen inte.
-Det är ofiskbart säger Elias, min följeslagare och fotograf.
-Till och med måsen ser ut som en fyllekaja i den här blåsten.
Vi sätter oss och brer några frallor, smetar på lite renköttsost eller vad den nu kallas den där mjukosten med smak av renkött. En skiva Proscioutto ligger vackert mellan dom där brödbitarna.
Inget smakar bättre tänker vi säkert båda när vi sitter där och kliar oss i våra huvuden.
Finns bara en sak att göra.
Ny plats.
Klockan går säger jag medans vi sätter oss i bilen.
Och tack vare min enormt duktiga lokalförmåga denna dagen så kommer vi inte fram mkt snabbare än vad vi hade gjort om vi hade tagit bussen tror jag.
Väl framme så sneglar ja direkt ner mot havet.
Nämen, här ser det ju nästan vindstilla ut jämfört med den förra platsen.
Det är hemskt vad det kan gå snabbt när man vill frossa!
-Här tog jag 4 st på en halvtimme sist jag va här, säger ja för att fresta Elias lite.
Han tog ju inte mod till sig att ens försöka ta med sig spinnspöet.
Tur det.
Dom är alla mina.
Tack vare den sköna vinden denna kvällen lägger jag med lätthet ut hela linan.
Även om ja gillar fisket så nära land som möjligt.
Havsöringen går nära nu.
Men längden skadar inte självförtroendet en dag som denna.
För om man inte får nån fisk, så kastade man iallafall väldigt långt.
Tar inte så lång tid innan det rycker till i linan.
Miss.
Snabbt nytt kast.
Hugg igen.
Men även miss igen.
Drar upp flugan.
Självklart så har tafsen lagt sig runt flugan och konstruerat en reversed/unfishable-fly.
Retligt.
Men vad ska man räkna med när förutsättningarna är som dom är. Efter ett par kast missar jag ett till hugg, dock ingen backande fluga.
Elias smyger fram på klippan för att skjuta några bilder, och en fisk visar sig i ytan.
-Bocka dej, fisk!!! Skriker ja nästan, och han skyggar direkt bakåt.
Men den fisken va nog långt borta, för inte ett enda nyp får flugan.
Jag småler lite och tänker för mig själv när vi går mot bilen.
-Hehe, där bevisade jag iaf för dom små liven att dom inte får va ifred ens när det blåser storm...
Slänger upp några pics.
Klicka på dom så blir dom större.
En enkel ekvation alltså.
